Idag upplevde jag en*euforisk*känsla i kroppen som jag aldrig har känt någon gång! Känslan när en riktigt kanonfisk är på kroken, och du kan inte göra annat än att drilla och hoppas… och vänta…
Då min kära vän Tobias Halvarsson blev tvungen att ställa in förra helgens fiske så tvingade jag med honom till Ränningen på premiärfiske.
Kvicksilvret visade 12 grader kallt när vi drog igång kaffepannan imorse vid 6 tiden och vi kände att varma kläder är ett måste för att klara ett gäng timmar på sjön. Väl på plats så visade termometern bara ynka 6 minus så vi visste att det skulle bli en bra dag på sjön! Men inte i våra vildaste tankar så trodde vi att vi skulle åka hem med ett leende som sträckte sig från mungipa till mungipa.
![]()
Bisen påklädd och klar!
Starten gick trögt där vi gick utan fisk i 2 timmar. Vi hade fått ett förhandstips av självaste Peter Andersson a.k.a Jesus (alla har hört om honom, men ingen har träffat honom!) att vi skulle gå över på andra sidan sjön för att testa. Sagt och gjort så lommade vi över sjön och satte oss bredvid ett gäng som drog fisk på fisk. Vi borrade i närheten av dom men utan framgång. Allt vi såg runt om kring oss var folk som drog fisk, och där satt vi och allt vi kunde vara glada över var att vi inte frös.
Vi bestämde oss att röra oss lite längre bort, bort ifrån folket som fick oss att framstå som idioter. Så vi tog vårt pick och pack och lommade iväg en par hundra meter och borrade nya hål.
Stendött. Hade lika gärna kunnat fiskat i badkaret. Men så efter ca. 20 minuter så piper Tobias till och han visar att han hade fisk på men som klev av. En minuter senare, så känner jag en stöt i mitt spö. Gör mothugget och känner att den sitter, men den är liten. Riktigt liten. Så jag tar det piano och utan större eftertanke på hur jag hanterade fisken så vevar jag in den och ser den största, groteskaste skallen på en regnbåge jag någonsin har sett!
Pulsen stiger ifrån 80 till 380slag per minut på en millisekund samtidigt som det bara viiiiiiner i rullen och linan sticker likt pengarna dagen efter löning. Som grädde på moset så testa jag för andra gången ett nytt spö som innebär en ny taktik vid drillning. I all denna kaos så försöker jag tänka hur jag ska göra med det nya spöt, hur förbannat jävla stor fiskjäveln är (ursäkta mitt språk, blir alldeles lyrisk när jag skriver om det!) samtigt som jag inser att jag har borrat med en 150mm borr, och fisken är större en så, betydligt och att jag har 0,21 nylon på rullen.
![]()
Drömbåge på 3,4kg!
Det enklaste i denna situation hade varit att brytit sönder spöt, stoppa ner grejerna i hålet och åka hem och lägga sig i fosterställning i duschen.*
Men det är här vi skiljer män ifrån möss! Jag tog på mig ansvaret som skulle resultera i 10 minuter av att frysa som en gnu och att skaka likt en stafettpinne som damerna har i handväskan.
Så, efter 10 minuter av att vara så maktlös när fisken bara är 2dm ifrån min hand, men att han bokstavligt talat hänger på en skör tråd.
Då vi inte hade någon huggkrok så försökte Tobias ta fisken direkt med näven men när fisken tittade upp ur hålet och såg Tobias hand så tvärvände han och drog ner i djupet igen. Tack och lov så var det en som såg hela drillningen och hörde tjuten av två grabbar som skrek som två tonårstjejer på Bierberkonsert, som kom med en huggkrok och hjälpe oss att lyfta upp fisken och lägga den på isen. Vågen visade 3,4kg! Känslan av att dra en riktigt stor firre känns bara bättre av att veta att farsan drog en riktigt fläskig båge förra året, men som “bara” vägde 3,2kg!
Glädjen var total! Jag bara skakade och tackade för hjälpen samtidigt som jag inte kunde släppa blicken ifrån den. VILKEN JÄVLA BÅGE!
![]()
Glad grabb!
Efter detta så gjorde vi några fler hål men tyvärr utan framgång, så vi åkte hem, rensade fisken och sitter i skrivande stund och smuttar på en cognac och spelar upp scenariot i skallen och är så fantastiskt glad!
SKITFISKE PÅ ER! / Peter
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Då min kära vän Tobias Halvarsson blev tvungen att ställa in förra helgens fiske så tvingade jag med honom till Ränningen på premiärfiske.
Kvicksilvret visade 12 grader kallt när vi drog igång kaffepannan imorse vid 6 tiden och vi kände att varma kläder är ett måste för att klara ett gäng timmar på sjön. Väl på plats så visade termometern bara ynka 6 minus så vi visste att det skulle bli en bra dag på sjön! Men inte i våra vildaste tankar så trodde vi att vi skulle åka hem med ett leende som sträckte sig från mungipa till mungipa.
Bisen påklädd och klar!Starten gick trögt där vi gick utan fisk i 2 timmar. Vi hade fått ett förhandstips av självaste Peter Andersson a.k.a Jesus (alla har hört om honom, men ingen har träffat honom!) att vi skulle gå över på andra sidan sjön för att testa. Sagt och gjort så lommade vi över sjön och satte oss bredvid ett gäng som drog fisk på fisk. Vi borrade i närheten av dom men utan framgång. Allt vi såg runt om kring oss var folk som drog fisk, och där satt vi och allt vi kunde vara glada över var att vi inte frös.
Vi bestämde oss att röra oss lite längre bort, bort ifrån folket som fick oss att framstå som idioter. Så vi tog vårt pick och pack och lommade iväg en par hundra meter och borrade nya hål.
Stendött. Hade lika gärna kunnat fiskat i badkaret. Men så efter ca. 20 minuter så piper Tobias till och han visar att han hade fisk på men som klev av. En minuter senare, så känner jag en stöt i mitt spö. Gör mothugget och känner att den sitter, men den är liten. Riktigt liten. Så jag tar det piano och utan större eftertanke på hur jag hanterade fisken så vevar jag in den och ser den största, groteskaste skallen på en regnbåge jag någonsin har sett!
Pulsen stiger ifrån 80 till 380slag per minut på en millisekund samtidigt som det bara viiiiiiner i rullen och linan sticker likt pengarna dagen efter löning. Som grädde på moset så testa jag för andra gången ett nytt spö som innebär en ny taktik vid drillning. I all denna kaos så försöker jag tänka hur jag ska göra med det nya spöt, hur förbannat jävla stor fiskjäveln är (ursäkta mitt språk, blir alldeles lyrisk när jag skriver om det!) samtigt som jag inser att jag har borrat med en 150mm borr, och fisken är större en så, betydligt och att jag har 0,21 nylon på rullen.
Drömbåge på 3,4kg!Det enklaste i denna situation hade varit att brytit sönder spöt, stoppa ner grejerna i hålet och åka hem och lägga sig i fosterställning i duschen.*
Men det är här vi skiljer män ifrån möss! Jag tog på mig ansvaret som skulle resultera i 10 minuter av att frysa som en gnu och att skaka likt en stafettpinne som damerna har i handväskan.
Så, efter 10 minuter av att vara så maktlös när fisken bara är 2dm ifrån min hand, men att han bokstavligt talat hänger på en skör tråd.
Då vi inte hade någon huggkrok så försökte Tobias ta fisken direkt med näven men när fisken tittade upp ur hålet och såg Tobias hand så tvärvände han och drog ner i djupet igen. Tack och lov så var det en som såg hela drillningen och hörde tjuten av två grabbar som skrek som två tonårstjejer på Bierberkonsert, som kom med en huggkrok och hjälpe oss att lyfta upp fisken och lägga den på isen. Vågen visade 3,4kg! Känslan av att dra en riktigt stor firre känns bara bättre av att veta att farsan drog en riktigt fläskig båge förra året, men som “bara” vägde 3,2kg!
Glädjen var total! Jag bara skakade och tackade för hjälpen samtidigt som jag inte kunde släppa blicken ifrån den. VILKEN JÄVLA BÅGE!
Glad grabb!Efter detta så gjorde vi några fler hål men tyvärr utan framgång, så vi åkte hem, rensade fisken och sitter i skrivande stund och smuttar på en cognac och spelar upp scenariot i skallen och är så fantastiskt glad!
SKITFISKE PÅ ER! / Peter
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)