I mitten av Juli begav jag mig iväg på mitt livs andra havsfiskeresa till Norge, en resa som skulle bli värd att minnas.
Jag var för två år sedan iväg till Norge på havsfiskeresa med Henrik Sandahl och Anton Bondesson, då var Henrik kapten och allt gick oerhört smidigt. Denna gång var det jag som skulle*styra skutan och leda mina tre båtkamrater till storfångster, ett uppdrag som jag var mer än nervös inför. På den lilla ön Väröy bodde jag, Anton, Jerker och Janne i en vecka för att fiska torsk, hälleflundra och sej. Det kan skrivas en längre bok om denna vecka men jag tänker fokusera på veckans höjdpunkter i detta inlägg.
![]()
Första riktiga fiskedagen har vi ett fantastiskt väder med plattvatten och jag kan utan problem lägga upp perfekta drifter med båten och vi kan låta våra beten drifta över huvudena på havets monster. Vi drillar fisk kors och tvärs första dagen och bryter upp ett gäng 10+ Torskar samt mängder med fisk mellan 8-9 kilo. Plötsligt böjer sig Jerkers spö kraftigt och han vrålar ”Nu är det tungt!” , jag ifrågasätter hans krokning och undrar om det inte är botten som nypt tag om hans bete , när jag sekunden senare kollar på plottern och ser att vi ligger helt stilla samtidigt som det sprutar ut lina från Jerkers rulle och spöt skakar så förändras situationen snabbt. Övriga i båten vevar snabbt upp och förbereder sig på att landa en Hälleflundra, samtidigt som jag säger till Jerker att han måste sätta stenhård press och visa vem som bestämmer för att inte denna kamp ska gå Flundrans väg.
Jerker tar i för kung och fosterland, lyckas vända upp flundran på ett par sekunder och vrålpumpar upp den i blixtfart, jag förbereder mig på att något i viktklass 40-50kg ska komma upp eftersom att de går så förvånansvärt lätt men när jag kollar över relingen och ser den ladgårdsdörr som ligger under båten så svartnar det till lite för ögonen. Janne drar i kroken i munnen på den flundra som nu ligger vid båtkanten och snarare är runt 70-80kg och flundran som inte är trött från fighten får ett frispel vid båtkanten och lyckas slita sig från kroken samt dra av linan samtidigt som vattnet sprutar när den ruskar sig loss. Mäktigt att uppleva och se dessa fiskars kraft på nära håll men bitterhetens sura smak lägger sig på allas tungor….![]()
Jerker in action med flundran…
Vi går igenom vad som eventuellt kan göras bättre till nästa drabbning med storflundra samtidigt som vi släpper ner igen och bryter upp några torskar för att trösta oss…![]()
Ett par dagar senare hoppar vi ut i båten och beger oss i full fart på jakt efter stor flundra, dagens pass ska riktas efter stor hälleflundra och inget annat!![]()
Vi nöter på i flera timmar men flundrorna lyser med sin frånvaro och dessutom står solen och bränner på oss samtidigt som vinden avtar och det blir plattvatten… Jag börjar kränga av mig flytoverallen när det suger tag i spöt och jag får drilla dagens första flundra och dessutom på haspelgrejerna vilket är galet kul. ![]()
Det är absolut ingen jätte som klivit på men det är grymt ös i flundror runt 10kg och ännu roligare när man får drilla på haspelutrustningen.
En kort stund senare är det Antons tur att göra mothugg i något större och han får bända upp dagens första flundra av lite mer acceptabel storlek. Jag drar i kroken och sliter upp en flundra på dryga 20kg åt Anton som får skina ikapp med solen medan bilder tas.![]()
Ju längre dagen går desto varmare blir det och tillslut står jag inte ut längre, jag klär av mig till kalsonger och fiskar fridfullt på nordatlanten samtidigt som jag passar på att skaffa mig en liten bränna. Plötsligt suger det till i spöt på ett sätt jag aldrig känt förut och jag drar i ett ordentligt mothugg… Men inget händer! Spöt böjer sig bara mer och jag vevar ner för att pressa ännu mera men det känns bara tungt och inga tecken på rörelse där nere. Anton frågar vad som är på gång och jag säger ”jag tror jag har bottennapp” men sekunden efter skakar det till i spöt och det börjar nu även gå ut lina från rullen.
Det är storflundra på gång!* De övriga i båten vevar upp medan jag pressar för allt vad jag är värd, däremot är flundran helt osannolikt stark och jag börjar fundera på vad i helvete som bitit i min jigg. Jag lyckas ändå förhållandevis fort pressa upp fisken från 50 meters djup och Anton är redo med kveite-kroken när flundran kommer upp till ytan. Han tar tag i tafsen samtidigt som jag frikopplar rullen och han drar fast kveite-kroken. Fisken får då ett sånt frispel som Jerkers fick två dagar innan och lyckas på något sätt bryta sig loss från kveite-kroken och de sprutar återigen vatten och smäller i båten när den slår sig loss. Jag stirrar tomt ut mot havet i en sekund och känner tomheten skölja över mig eftersom att mitt livs fisk har slitit sig… DÅ ser jag att det fullkomligen*spyr ut lina från min frikopplade rulle! FLUNDRAN ÄR KVAR!
Jag gör en ogenomtänkt manöver och drar spakbromsen i botten när fisken simmar i full fart ner mot 50 meters djup och jag håller bokstavligen på att flyga med ner i vattnet och ligger krökt över relingen och håller i spöt för allt vad jag är värd.*Jag får återigen upp fisken till ytan och är helt andfådd när Anton för andra gången tar tag*i tafsen… Denna gång drar han i Kveite-kroken i munnen utan pardon och sträcker upp fisken mot relingen. Därefter görs snaran för att säkra fisken i stjärtfenan och när jag sträcker upp fisken så man ser hela längden skriker jag bara rätt ut.![]()
* ![]()
![]()
Hälleflundran mäts till 165cm och ska enligt internationell tabell väga drygt 65kg. Jag är sanslöst glad och jag springer glädjevarv runt i båten iförd kalsonger och vinterstövlar och är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Sista dagarna fiskade vi på och fick en hel del fina torskar över 14kilo*och även ett par fina sejar runt 12kilo. En liten bildkavalkad nedan.
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Sista dagen omringas vi av en kraftig dimma och de blåser även på kraftigare än tidigare, vi lyckas inne i dimman få en del fina fiskar men fisket är svårt då det strömmar och blåser åt samma håll vilket leder till att linorna står rätt ut från båten och man har svårt att fiska effektivt nära båten. Däremot lyckas Janne sopa i ett mothugg på något som får hans spö att böja sig rejält, när linan börjar åka ut förstår vi att det inte är någon stor torsk som bitit över hans GULP-jigg utan det är flundra igen. ![]()
Janne lyckas ändå pressa upp flundran och jag säkrar den snabbt med Kveite-kroken och frågar Janne vad hans största fisk är sedan*tidigare. ”En torsk på 12 kilo!” får jag som svar samtidigt som*jag vräker flundran överbord och*säger att hans numera största fisk lätt väger över 20kilo!
![]()
*Far och son får stolt posera med en 132cm lång flundra som enligt tabell ska väga 32kg.
En fantastisk avslutning på veckan!
Norge är fantastiskt och jag kommer definitivt återvända igen!
/ Martin Dahlin
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Jag var för två år sedan iväg till Norge på havsfiskeresa med Henrik Sandahl och Anton Bondesson, då var Henrik kapten och allt gick oerhört smidigt. Denna gång var det jag som skulle*styra skutan och leda mina tre båtkamrater till storfångster, ett uppdrag som jag var mer än nervös inför. På den lilla ön Väröy bodde jag, Anton, Jerker och Janne i en vecka för att fiska torsk, hälleflundra och sej. Det kan skrivas en längre bok om denna vecka men jag tänker fokusera på veckans höjdpunkter i detta inlägg.
Första riktiga fiskedagen har vi ett fantastiskt väder med plattvatten och jag kan utan problem lägga upp perfekta drifter med båten och vi kan låta våra beten drifta över huvudena på havets monster. Vi drillar fisk kors och tvärs första dagen och bryter upp ett gäng 10+ Torskar samt mängder med fisk mellan 8-9 kilo. Plötsligt böjer sig Jerkers spö kraftigt och han vrålar ”Nu är det tungt!” , jag ifrågasätter hans krokning och undrar om det inte är botten som nypt tag om hans bete , när jag sekunden senare kollar på plottern och ser att vi ligger helt stilla samtidigt som det sprutar ut lina från Jerkers rulle och spöt skakar så förändras situationen snabbt. Övriga i båten vevar snabbt upp och förbereder sig på att landa en Hälleflundra, samtidigt som jag säger till Jerker att han måste sätta stenhård press och visa vem som bestämmer för att inte denna kamp ska gå Flundrans väg.
Jerker tar i för kung och fosterland, lyckas vända upp flundran på ett par sekunder och vrålpumpar upp den i blixtfart, jag förbereder mig på att något i viktklass 40-50kg ska komma upp eftersom att de går så förvånansvärt lätt men när jag kollar över relingen och ser den ladgårdsdörr som ligger under båten så svartnar det till lite för ögonen. Janne drar i kroken i munnen på den flundra som nu ligger vid båtkanten och snarare är runt 70-80kg och flundran som inte är trött från fighten får ett frispel vid båtkanten och lyckas slita sig från kroken samt dra av linan samtidigt som vattnet sprutar när den ruskar sig loss. Mäktigt att uppleva och se dessa fiskars kraft på nära håll men bitterhetens sura smak lägger sig på allas tungor….
Jerker in action med flundran…Vi går igenom vad som eventuellt kan göras bättre till nästa drabbning med storflundra samtidigt som vi släpper ner igen och bryter upp några torskar för att trösta oss…
Ett par dagar senare hoppar vi ut i båten och beger oss i full fart på jakt efter stor flundra, dagens pass ska riktas efter stor hälleflundra och inget annat!
Vi nöter på i flera timmar men flundrorna lyser med sin frånvaro och dessutom står solen och bränner på oss samtidigt som vinden avtar och det blir plattvatten… Jag börjar kränga av mig flytoverallen när det suger tag i spöt och jag får drilla dagens första flundra och dessutom på haspelgrejerna vilket är galet kul. 
Det är absolut ingen jätte som klivit på men det är grymt ös i flundror runt 10kg och ännu roligare när man får drilla på haspelutrustningen.En kort stund senare är det Antons tur att göra mothugg i något större och han får bända upp dagens första flundra av lite mer acceptabel storlek. Jag drar i kroken och sliter upp en flundra på dryga 20kg åt Anton som får skina ikapp med solen medan bilder tas.
Ju längre dagen går desto varmare blir det och tillslut står jag inte ut längre, jag klär av mig till kalsonger och fiskar fridfullt på nordatlanten samtidigt som jag passar på att skaffa mig en liten bränna. Plötsligt suger det till i spöt på ett sätt jag aldrig känt förut och jag drar i ett ordentligt mothugg… Men inget händer! Spöt böjer sig bara mer och jag vevar ner för att pressa ännu mera men det känns bara tungt och inga tecken på rörelse där nere. Anton frågar vad som är på gång och jag säger ”jag tror jag har bottennapp” men sekunden efter skakar det till i spöt och det börjar nu även gå ut lina från rullen.Det är storflundra på gång!* De övriga i båten vevar upp medan jag pressar för allt vad jag är värd, däremot är flundran helt osannolikt stark och jag börjar fundera på vad i helvete som bitit i min jigg. Jag lyckas ändå förhållandevis fort pressa upp fisken från 50 meters djup och Anton är redo med kveite-kroken när flundran kommer upp till ytan. Han tar tag i tafsen samtidigt som jag frikopplar rullen och han drar fast kveite-kroken. Fisken får då ett sånt frispel som Jerkers fick två dagar innan och lyckas på något sätt bryta sig loss från kveite-kroken och de sprutar återigen vatten och smäller i båten när den slår sig loss. Jag stirrar tomt ut mot havet i en sekund och känner tomheten skölja över mig eftersom att mitt livs fisk har slitit sig… DÅ ser jag att det fullkomligen*spyr ut lina från min frikopplade rulle! FLUNDRAN ÄR KVAR!
Jag gör en ogenomtänkt manöver och drar spakbromsen i botten när fisken simmar i full fart ner mot 50 meters djup och jag håller bokstavligen på att flyga med ner i vattnet och ligger krökt över relingen och håller i spöt för allt vad jag är värd.*Jag får återigen upp fisken till ytan och är helt andfådd när Anton för andra gången tar tag*i tafsen… Denna gång drar han i Kveite-kroken i munnen utan pardon och sträcker upp fisken mot relingen. Därefter görs snaran för att säkra fisken i stjärtfenan och när jag sträcker upp fisken så man ser hela längden skriker jag bara rätt ut.
* 
Hälleflundran mäts till 165cm och ska enligt internationell tabell väga drygt 65kg. Jag är sanslöst glad och jag springer glädjevarv runt i båten iförd kalsonger och vinterstövlar och är så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen.Sista dagarna fiskade vi på och fick en hel del fina torskar över 14kilo*och även ett par fina sejar runt 12kilo. En liten bildkavalkad nedan.
Sista dagen omringas vi av en kraftig dimma och de blåser även på kraftigare än tidigare, vi lyckas inne i dimman få en del fina fiskar men fisket är svårt då det strömmar och blåser åt samma håll vilket leder till att linorna står rätt ut från båten och man har svårt att fiska effektivt nära båten. Däremot lyckas Janne sopa i ett mothugg på något som får hans spö att böja sig rejält, när linan börjar åka ut förstår vi att det inte är någon stor torsk som bitit över hans GULP-jigg utan det är flundra igen. 
Janne lyckas ändå pressa upp flundran och jag säkrar den snabbt med Kveite-kroken och frågar Janne vad hans största fisk är sedan*tidigare. ”En torsk på 12 kilo!” får jag som svar samtidigt som*jag vräker flundran överbord och*säger att hans numera största fisk lätt väger över 20kilo!
*Far och son får stolt posera med en 132cm lång flundra som enligt tabell ska väga 32kg.En fantastisk avslutning på veckan!
Norge är fantastiskt och jag kommer definitivt återvända igen!
/ Martin Dahlin
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)