Idag så var det dags att återigen inta isen för ett nytt försök på storgäddan. Juldagen kändes som dagen det skulle kunna hända.
Dagens sällskap var Foppa som skulle göra sitt första ismetespass för säsongen.
Båda var taggade till tusen och satt klara i bilen klockan sex.
När vi kliver ur vid isen så säger Foppa att han känner sig lite krasslig, samtidigt som snön börjar vräka ner.
Vi hinner inte mer än ut på isen så måste han stanna till och vila. Väl ute på plats så säger han att han börjar känna sig spyfärdig och inte långt därefter så drar den igång... MAGSJUKAN! En av kroppens grymma krafter att ta till när man ska göra någonting man sett fram emot.
Jag fortsätter att sätta ut mina spön, och när det är över en timme kvar till soluppgång så är allt klart. Foppa har då fått ut ett spö och sedan fällt upp karpstolen där han sitter och huttrar.
Han ska ha stor eloge som inte vill åka hem direkt utan härdar ut mellan uppkastningarna.
Vid tio tiden har vi inte haft ett enda fäll och jag tycker att han lidit nog, så vi plockar ihop och åker hemåt.
Nu hoppas jag på att han inte kastat över sin förbannelse på mig, för imorgon blir det ett nytt försök och förhoppningsvis en heldag på isen.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Dagens sällskap var Foppa som skulle göra sitt första ismetespass för säsongen.
Båda var taggade till tusen och satt klara i bilen klockan sex.
När vi kliver ur vid isen så säger Foppa att han känner sig lite krasslig, samtidigt som snön börjar vräka ner.
Vi hinner inte mer än ut på isen så måste han stanna till och vila. Väl ute på plats så säger han att han börjar känna sig spyfärdig och inte långt därefter så drar den igång... MAGSJUKAN! En av kroppens grymma krafter att ta till när man ska göra någonting man sett fram emot.
Jag fortsätter att sätta ut mina spön, och när det är över en timme kvar till soluppgång så är allt klart. Foppa har då fått ut ett spö och sedan fällt upp karpstolen där han sitter och huttrar.
Han ska ha stor eloge som inte vill åka hem direkt utan härdar ut mellan uppkastningarna.
Vid tio tiden har vi inte haft ett enda fäll och jag tycker att han lidit nog, så vi plockar ihop och åker hemåt.
Nu hoppas jag på att han inte kastat över sin förbannelse på mig, för imorgon blir det ett nytt försök och förhoppningsvis en heldag på isen.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)