Kristallklart isande vatten. Ett förföriskt ljud av en mäktig vinterkust omslöt mig. Små isbitar i strandkanten knastrade och strök sig mot vadarbyxans khakifärgade ben. Min kropp agerade isbrytare i ett långsamt tempo. Havsörnen i skyn vaktar en sovande kust bland isflak och små luckor av öppet, glansigt vatten.
En svag vintersol tjuvkikar bakom trädtopparna. Drar ut linan. Flugrullen knorrar och åmar sig. Svischar ut första kastet mot den tångbevuxna stenen innanför tremeters-kanten. Låter den vita Woolly buggern ta vatten.
Min själ är inte här för att den vill den är här för att den måste.
Havsöringsfiske längs kusten är ett gift, samtidigt som det är en medicin, för att klara den tunga och melankoliska vintern. Alla har sitt sätt att klara sig igenom den kyliga årstiden. Vissa bokar en resa till Thailands soliga stränder. Andra stoppar sin kropp full med droger. Jag fiskar.
Foto: John Kärki
Flugfiske efter havets silver. Ett enkelt fiske. Hårda fighter som ärrar sig fast i minnet. För att det inte ska bli några missförstånd vill jag förtydliga mig. Ett enkelt fiske? Att fånga en havsöring är inte lätt. Oftast går det många timmar och många kast på varje öring. Något som däremot är enkelt är själva utrustningsbiten. Det krävs endast ett fåtal enkla saker för att komma igång.
Kanske har du ett flugspö hemma i garderoben? Som du tar fram ett par veckor under sommarens fjällfiske? Bor du dessutom kustnära har du ett guldläge att utöka din fiskesäsong med flugspöet. Förmodligen kommer ditt fjällfiske att blekna en aning när du har fått möta en stark och stridbar havsöring i ett isande eko tillsammans med havet.
Ett 9-fots spö i klassen 5 till 8:a. Där den lägre klassen har sina begränsningar i hård vind och där den övre klassen är något överflödig och klumpig under lugna förhållanden. En bra kompromiss är ett spö i klass 6 eller 7.
Rullen behöver vara relativt storspolig. Oftast fungerar mellanmodellen bra. Tänk er snäppet ovan våra rullar vi använder till fjällspöna. Anledningen att vi vill ha lite större rullar är för att ha möjligheten att sätta på grövre och tyngre klumpar. En vanlig flytlina eller intermediatelina med klump mellan åtta till tio meter lång är i mitt tycke något som fungerar fint.
Havsöringen hittar du på grundområden som ligger i anslutning till djupare vatten. Det får gärna ligga lite sten, tång eller annan växtlighet på grundområdet. Bland bråtet på botten brukar det vara ett myller av liv. Små tångmärlor, tånggråsuggor och en del småfisk.
Vintertid bland småfiskarna dominerar spigg, tånglakar, simpor och smörbultar. Dessa bytesdjur är mycket vintertrötta. Rörelseförmågan är köldstel och långsam. Havsöringen är likt dem också seg, men tar tillfället i akt ett par gånger per dag och dräper dem som råkar visa sig för mycket.
Lunchtid är ofta bästa perioden under vintern. Underskatta ändå inte gryning och skymning, som är fångstgivande perioder under hela året. Hetaste vintertipset gällande platser är att prova strömsatta uddar med lite mjukare botten som håller mer värme, därmed mer liv bland öringens bytesdjur.
Foto: John Kärki "En hård vinter har låtit en strandad simpa frysa ihjäl."
Flugvalet är alltid svårt vintertid. Ska det vara imitation av en liten märla eller en fisk? Varför inte båda med en dubbelrigg? Märlan som upphängare och fiskimitationen som ändfluga.
Min erfarenhet är att flugor som fiskas i långsamt tempo och rör sig väldigt simmande fungerar bra. De får gärna sticka ut en aning från omgivningen också. Havsöringen har egentligen inte råd att vara för kräsen under vintern. Den måste ta lite av det som kommer förbi den, om det inte är överflöd av en föda, då den lätt blir selektivt kräsen.
Foto: John Kärki "Gångbara vinterflugor."
Att njuta av livet på kusten är en självklarhet. Bra fiskevänner. En god matsäck. Sippa på en het kopp kaffe i vinterlandet är en lyx. Vissa dagar toppa det med en god cigarr.
Det är en lisa för själen att se hur isen driver längs kusten för att ibland öppna upp fiskeplatser likväl som isen snabbt stänger igen platserna med kraftiga dån. Man får därför vara beredd på att leta efter öppet vatten under denna period. Man slits mellan hopp och förtvivlan stundtals. Men det är värt det.
Foto: John Kärki "Stämning i vinterland."
För när väl öringen hugger blixtrar det till. En akrobatik tar vid som får hela vintern att tina av värme. Numera har även förrymda regnbågar blivit en gäst som verkar ha kommit till ostkusten för att stanna. Speciellt under den kallaste delen av året visar sig dessa krutpaket. Regnbågen rymmer från odlingar som ligger placerade i Östersjön. Vi kan dock inte utesluta att den vissa år lyckas med sin fortplantning i åarna och skapar vilda individer också.
Både öringen och regnbågen är robusta fiskar och bör därför inte underskattas vad gäller tafsvalet. Till streamers använder jag nylon eller fluorocarbon i dimension runt 0,270,28. Till mindre flugor som märlor använder jag dimension 0,240,25.
Fisket i sig bedrivs effektivast utvadad eller med en flytring. Bägge har sina fördelar. Men du klarar dig gott och väl med vadarbyxor.
Så, dra ihop fiskevännerna. Bind några imitationer av det som florerar i havet vintertid. Damma av spöna. Packa matsäcken. Ge psyket en match och möt havets silver i närstrid med flugspöet.
Foto: Jonas Danielsson & Erik Johansson "Belöning kyliga vinterdagar med flugspöet."
Hinner dra två drag. Skymtar den tångbevuxna stenen med ena ögat. Påbörjar tredje draget. . . . . DOOOOIIINGGGG! Lyfter spöet kvickt. Inte stenen - fast fisk! Yes. Yes. Yes. Säger jag högt i ett eko. Ytan bryts kraftigt av en silvrig sida abrupt. Det dansas vilt i den annars så lugna vintern. Spöet bugar. Det slår i grejerna. Hjärtat bultar tungt. Slirbromsen skriker kort några gånger. Men allt är under kontroll. Mitt inre är lugnare än vintern i sig.
Kan håva fisken efter någon minuts fight. . . . . Det brinner i kroppen av värme och glädje. Elden sprider sig behagligt ut i armar och ben. . . . . Vilken morgon tänker jag för mig själv när jag kort därefter sitter på en sten, sippandes på en kopp mörkrostat kustkaffe med min fiskevän och insuper den öde kustens lugn.
Skrivet av John Kärki 2013